LET'S TALK ABOUT ... MY SELF-ESTEEM

Vet inte vart jag ska börja, utan ska bara låta fingrarna få skriva ner allt jag tänker på... Men har vart hyfsat öppen om att jag har dåligt självförtroende och jag vet även att jag inte är ensam. Det är väldigt vanligt bland dagens ungdomar och unga vuxna att man inte tycker om sitt utseende och jag vill verkligen inte låta som om jag behöver eller vill ha kommentarer om mitt utseende att jag ser bra ut osv osv här på bloggen. För helt ärligt så hatar jag att få komplimanger och kommentarer om mitt utseende då jag aldrig håller med det jag får höra folk säga om mig och då menar jag verkligen hatar
 
Tänker dagligen på mitt utseende och flera gånger om dagen om vad jag hade ändrat om jag fick chansen. Så jag tänker vara helt öppen och ärlig om vad jag skulle vilja ändra med mitt utseende och om ni inte vill läsa det eller blir triggade av någon anledning så keep scrolling för det kommer bli ett långt inlägg. 
 
 
Dessa bilder tog jag igår då jag var så glad att jag hade fått hem lite nya kläder och satte på mig dem direkt. Förr sminkade jag mig en hel del men inte längre men jag fick fredagsfeeling och sminkade en lätt bas och testade även att köra på eyeliner. Först så kände jag mig hyfsat snygg helt ärligt, jag stod i spegeln och bara sjöng med till musik och mådde bäst lixom, smink kan göra mycket på både bra och dåliga sätt.
 
Men sedan kom hjärnspökerna... Jag började märka av fel på mitt utseende, specifikt mitt ansikte! Jag har länge sedan jag alltid har minnas ha hatat mitt hårfäste och har blivit mobbad för att ha stor panna nästan hela skolgången och har även klagat om den för min mor och min sambo. Om jag kunde helt hade jag helt ärligt oppererat den så den hade hamnat längre ner och inte var så spettsig.
 
Sedan är det mitt ansikte... Jag hatar min ansiktsform, den är både oval och fyrkantig och halva mitt ansikte blir "tight" när jag ler och den andra bara hänger och är helt död oavsett vad jag gör på bild. Detta ser ni på högra bilden att min vänstra sida (enligt bilden) bara hänger och är död, jag har största påsen under ögat och det finns inget jag kan göra för att det ska försvinna. 
 
Sedan har vi området runt min mun samt själva munnen. Jag har som två "rynkor" bredvid munnen som gör att jag ser lite pluffsig ut. Sedan har jag gjort lip-filler 4 gånger och dem ser fortfarande ut såhär... Visst har det gått ut lite och de ser alltid bäst ut några veckor efter men så mycket pengar jag har lagt på det.. Jag har i nästan 4ml och har lagt över 14k på dem.. Sjukt jag vet! Sedan har vi mina kanintänder... Ni ser ju bara på bilden nedanför att mina framtänder är så stora och sticker ner som tusan. En anledning till varför jag inte ler med öppen mun på bilder. Sedan gillar jag inte heller att le med stängd mun på bilder då mitt ansikte blir så snett som jag skrev innan. 
 
 
Jag har även haft väldigt mycket akne i ansiktet samt kropp sedan jag gick i 6an och den har hållt tills 1,5 år sedan och har äntligen fått lite bättre ordning på min hy (om ni vill läsa om min hudvårdsrutin finns ett inlägg här). Men jag har väldigt mycket ärr i mitt ansikte och gropar sedan aknen och det är något jag avskyr. Skulle verkligen ha lyssnat på min mor när hon sa åt mig att inte klämma på finnarna i ansiktet när jag var yngre! Detta märker jag speciellt när jag sminkar mig! 
 
Sedan är jag väldigt noga med att aldrig gå runt i bikini, kortarmat eller uringat bland folk då jag verkligen hatar och avskyr att visa mina axlar, min rygg och mitt bröst för folk och har verkligen gjort det sedan jag gick i 6an. Jag har så många ärr på min kropp sedan mina tonår och skäms fortfarande idag över detta. Ni ser ju lite på bilderna ovanför att man svagt kan se mina ärr och har redan ånger att jag lägger upp dessa bilder. 
 
Detta har verkligen gått så långt att jag knappt visar mig runt folk, jag lägger knappt upp bilder på instagram där mitt ansikte syns och jag har ångest varje gång jag bloggar och lägger upp bilder på mig själv där mitt ansikte syns. Min kropp har jag börjat gilla mer men är långt ifrån nöjd med den. Det har även gått så långt att jag inte vill visa min kropp eller mig osminkad för min sambo. Jag har aldrig haft problem med det innan men nu den senaste tiden har jag verkligen fått fobi. 
 
 
Här nedan ser ni ett inlägg jag skrev här den 3 oktober men aldrig la upp för jag skäms, jag har ångest och jag är mest ledsen och arg på mig själv för att jag mår och känner såhär om mig själv. 
 
"Jag känner mig som världens största idiot när jag ler framför bilder. Jag har generellt en dålig dag och är rätt så nere idag men de senaste månaderna har jag undvikt att vistas på bild. Jag vill inte visa mitt ansikte på bild, video eller bland folk för jag ogillar mitt utseende så mycket. Jag sätter på fake-leendet varje gång jag ska ta en "selfie" men det ser aldrig bra ut, ser inte naturligt ut och så fort kameran åker ner åker mungipporna också ner. Jag vet verkligen inte vad som händer med mitt självförtroende och jag är rädd för jag har aldrig hatat mitt utseende såhär mycket förut och oavsett vad jag gör så mår jag inte bättre. Jag skäms verkligen för hur jag ser ut och klankar ner mig själv dag in, dag ut. Jag får dagligen höra hur fin jag är av Sebastian men det bara åker in i ena örat och ut ur det andra lika fort. Ingens komplimanger gör någon skillnad, inte ens min pojkväns. Jag har aldrig gillat att få komplimangen i mitt liv då jag inte tror på dem. Jag försöker intala mig själv att jag är fin, att jag är söt och ser ut som alla andra tjejer jag ser på sociala medier och i verkligenheten men det sätter sig verkligen inte i min hjärna. 
Förutom att jag ogillar mitt utseende så ogillar jag även min kropp. Jag vägde mig här om dagen och nu väger jag under 60kg vilket var mitt mål när jag vägde 65 för några månader sedan men jag mår inte bra nu? Jag är under 60 kg men jag mår inte bra, jag gillar inte min kropp, jag snarare hatar den mer än någonsin just nu. Jag har gått från storlek S/M till XS och inga kläder passar mig snyggt längre utan bara hänger på min kropp. Jag har fått stretchmarks lite överallt på min kropp men speciellt vid brösten då jag har tappat nästan allting. Jag var innan str.85D men nu är jag kanske nere vid 75C och det är en väldigt stor skillnad. Min rumpa har försvunnit helt och hållet och jag hatar när Sebastian tar på min kropp då jag inte vill visa den för honom då jag skäms så mycket. Jag vågar knappt kolla mig själv i spegeln längre för jag hatar det jag ser framför mig. Jag mår inte bra just nu och är nere i en svacka i mitt liv. Jag vill inte vara här längre men jag vet verkligen inte hur jag tar mig upp. Jag faller bara längre och längre ner i kaninhållet. "
 
Detta är som sagt inte ett inlägg som ska tyda på att jag är ute efter komplimanger så som "men åh du är ju jätte fin" osv osv för alla får tycka vad man vill. Men oavsett vad ni tycker och tänker så skriv snälla inte det. Jag vill verkligen inte ha några åsikter om mitt utseende. Detta inlägget var ett inlägg för mig där jag får dela med mig av lite djupare tankar. Riktiga tankar jag har om dagarna, vad jag ligger och grubblar om på kvällarna, vad jag gråter över på dagarna och som håller mig uppe om nätterna. Jag jobbar dagligen på att inte må såhär och jag har en lång bit kvar. Men detta är ett sätt för mig att tackla detta, genom att våga öppna upp mig och vara ärlig med hur jag mår och känner. Tack. 
 
 




Anonym    •  

Du är verkligen så snygg alina!

Mira    •  

Alina?!?! VA.
Jag förstår helt ärligt inte vad du snackar om? DU E SKITNSYGG (alltid tyckt!!)

Och allt du påpekar med ditt ansikte, det är endast du som tycker det!!!! Absolut ingen annan. Du e så jävla bra och vacker (ja till och med utan lip fillers för 14k.) Du är på tok för hård mot dig själv.

Du vet säkert allt detta redan, och det är otroligt svårt och känsligt att prata om sina komplex och ens kropp.
Men ville bara kika in och säga att FAN vad fel du har när du påpekar alla dina ”fel”. Du är grym och hur snygg som helst vare sig vad dina elaka hjärnspöken säger till dig. OKEJ?

Anna-Sara    •  

Alina <3
Jag kommer inte säga något som "du är fin som du är", "sluta tänk så", för vad hjälper det? Det är bara tomma ord utan innebörd för innerst inne vet du dem, och du har försökt säga dem till dig själv många gånger. Problemet är att hjärnspökena är starkare.
Jag får så ont i magen och blir så ledsen av det faktum att så många (framförallt tjejer) gömmer sig, socialt isolerar sig, undviker att göra roliga aktiviteter som typ att bada (mardröm att vara osminkad och typ naken ju) eller undviker att ha vissa kläder som exempelvis linnen som du beskriver. Varför skulle bara det som är vad vi anser snyggt få synas? Vad är det liksom för fel på en dallrig mage? Den skadar ingen.
Tänk om vi bara kunde byta perspektiv. Tacka och älska vår kropp för VAD DEN KAN GÖRA, och inte hur den ser ut. Älska våra ben som bär oss varje dag, älska våra armar för de finns där och lyfter oss igenom vardagen, älska våra leenden som är ett resultat av vår glädje...
Låt inte kropp- och utseendehetsen hindra dig från att göra allt det som du tycker är roligt, eller hindra dig från att ha kläder du tycker är fina. Vi har bara ett liv. Lev det, till 100 %. <3










Kom ihåg mig?