GRAVID VECKA 32

| BABYFEVER
V.32 (31+6) ♥ 56 dagar kvar
 
Ja ni ser ju kanonkulan/basketbollen som jag nu bär på. Imorgon går jag in i v.33 och snart är vi under 50 dagar kvar till bf, hur sjukt?! Tiden flyger verkligen iväg samtidigt som varje dag känns som en evighet. V.33 kändes som en evighet bort när jag var i början av graviditeten men nu är vi här och jag har knappt hunnit vara gravid känns det som. Jag hoppas verkligen sista tiden går lika fort för nu orkar jag inte vara gravid längre!
 
Minis status: Nu är mini runt 42cm lång, hon växer på där inne! Hon ska väga runt 1,5kg-18,kg denna veckan och det märker jag verkligen av. Snart så ska mini börja fixera sig med huvudet neråt inför födseln och när vi har vart på ultraljud så har hon alltid haft huvudet neråt så det känns skönt. Men hon har fortfarande plats till att röra på sig och ändra ställning om det så behagar. Fostervattnet minskar och hennes knuffar blir nu mer som rörelser. Vecka 32's jämnförelse: squash, vintwerswuash och en liten valp! Så roligt att jämnföra henne med andra frukter och varelser så man får en liten uppfattning om hur stor hon är. 
 
Kropp & Knopp: Ja min kropp tar verkligen mycket stryk nu och det gör ont lite överallt i jämna mellanrum. Snacka om att jag har gravidhjärna... Jag har verkligen blivit så lullig i skallen och glömsk. Sedan så bubblar nästan hormonerna över och jag har mått piss de senaste veckorna. Hatat allt med mig själv, mitt utseende, min kropp, min gravidmage, ja allt.. Jag hoppas verkligen detta går över snabbt efter graviditeten och att det inte hänger sig kvar.
 
Övrigt: Har ännu inte hittat någon speciell cravings, det är mer som att jag är sugen på någonting hela tiden men jag hittar aldrig vad det är och det gör mig frustrerad. Vill äta allting hela tiden men samtidigt inte. Nu har jag vart på många bvc möten, psykolog möten och har snart mitt aurorasamtal vilket jag är nervös över. Har extremt mycket ångest över allt nu för tiden och tanken bara att jag ska ta mig till en plats själv gör mig frustrerad och jag vill hellre ställa in det pga jag inte känner mig bekväm. Jag har även funderat på att föda tidigt, för nu orkar jag verkligen inte vara gravid mer. Det är de psykiska som har påverkat mig mest och jag mår verkligen så dåligt, psykiskt dåligt. Så jag hoppas jag kan få igångsättning utan akut kejsarsnitt. Summan på kardemumman, det är mycket nu. Nästan lite för mycket. Saker måste inhandlas, nappar måste kokas, kläder måste tvättas och föräldrapenningen måste skickas in osv osv. 
 
 











Kom ihåg mig?